Förlåt förlåt förlåt kära läsare!

På något sätt verkar det som om hela Leksand-processen bara blev för mycket på en och samma gång så till slut exploderade jag och sen blev det tyst... Förstår ni? Tänk er att du blåser upp en ballong, full av förväntan, glädje och nervositet och till sist så PANG! Den punkten nådde jag nog när Petra Mede ropade upp "Melodi nummer fyra, Baby goodbye med EMD!" om vilka som skulle till globen. Välformulerat och fint :)

Sen har jag liksom bara gått runt som en robot sen efterfesten. Tur är väl att man har en omtänksam far då som förser en med knasig humor och omhändertagning på många tänkbara sätt! Men ärligt talat var nog det enda jag behövde att få komma hem och återgå till vardagen... Det har varit så himla mycket hysteri på sista tiden att man blir helt slutkörd nu när man äntligen kan pusta ut.
Så därför tvekade jag inte en sekund på att dra mig upp i morse tidigt som attan bara för att få komma tillbaka till mina kolleger och rutiner på jobbet jag har som frisör nere i stan.
Utseendefixeringen verkar visst gå i generna om man tänker på min mamma och pappa, och så har väl mannen min smittat av mig också. Fast fixering kanske man inte ska kalla det... Men vi är bra brydda i alla fall :)

Imorgon är jag i alla fall ledig, så då tror jag att jag ska ta mig en runda på stan med min man och få lite egentid. Det var ju ett tag sen med tanke på allt slit och släp de senaste veckorna.
Annars då? Vad händer i våra läsares värld egentligen? Och vart tar ni vägen? :)

Puss och kram!
// Dotter Segerstedt